Fint att vara anorektisk

Sitter på jobbet och läste en artikel på DN.se angående en modellagentur som rekryterade flickor utanför rehabiliteringskliniker för anorektiker. Har för mig att jag skrivit om det tidigare. Hur som sjukt. Här får man höra lite mer från föräldrarna samt från kliniken.
 
Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till anorektiker. Man vill gärna att de ska äta, men försöker man få dem till det gör man fel. Men att sitta passiv är inte heller bra, då ger man sitt godkännande till beteendet. Bästa vore att försöka ta en lugn diskussion med personen i fråga om det, men det är också i princip omöjligt. "Sköt du ditt så sköter jag mitt".
 
Är man närstående är det inte lätt att göra någonting. Därför kan det mycket väl vara bättre att få personen i fråga inlagd, eller att hela familjen går till någon slags rådgivning för att få verktyg för hur saker och ting ska hanteras. Klara mål måste finnas för hur den som är sjuk i anorexi ska utvecklas och lyckas bli frisk.
 
Det finns så många sjukdomar som är värda att uppmärksammas. Detta kan vara en av de värsta jag har stött på för det är verkligen ett helvete. Sitta och mäta maten i gram, så att man får i sig rätt mängd. Inte äta tills man är mätt, utan "detta ska räcka". Hjälper en närstående till och gör fel (kanske får 15 gram för mycket) så kan all tillit vara borta. Hoppas bara att den sjuke förr eller senare först och främst blir frisk, men sedan också inser hur mycket skada han/hon har orsakat på andra.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0