Sitter på jobbet och läste en artikel på DN.se angående en modellagentur som rekryterade flickor utanför rehabiliteringskliniker för anorektiker. Har för mig att jag skrivit om det tidigare. Hur som sjukt. Här får man höra lite mer från föräldrarna samt från kliniken.

 

Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till anorektiker. Man vill gärna att de ska äta, men försöker man få dem till det gör man fel. Men att sitta passiv är inte heller bra, då ger man sitt godkännande till beteendet. Bästa vore att försöka ta en lugn diskussion med personen i fråga om det, men det är också i princip omöjligt. "Sköt du ditt så sköter jag mitt".

 

Är man närstående är det inte lätt att göra någonting. Därför kan det mycket väl vara bättre att få personen i fråga inlagd, eller att hela familjen går till någon slags rådgivning för att få verktyg för hur saker och ting ska hanteras. Klara mål måste finnas för hur den som är sjuk i anorexi ska utvecklas och lyckas bli frisk.

 

Det finns så många sjukdomar som är värda att uppmärksammas. Detta kan vara en av de värsta jag har stött på för det är verkligen ett helvete. Sitta och mäta maten i gram, så att man får i sig rätt mängd. Inte äta tills man är mätt, utan "detta ska räcka". Hjälper en närstående till och gör fel (kanske får 15 gram för mycket) så kan all tillit vara borta. Hoppas bara att den sjuke förr eller senare först och främst blir frisk, men sedan också inser hur mycket skada han/hon har orsakat på andra.

Stress kan påverka en negativt både fysiskt och psykiskt. När jag är på jobbet och känner att jag börjar bli stressad försöker jag ta några djupa andetag, säga till mig själv att "detta är faktiskt bara ett jobb, jag lever inte för att jobba utan tvärtom", och sen fokusera på det viktigaste. I Aftonbladet stod det idag att en man blivit förlamad av stress. Min gissning är att det ligger mer bakom än "bara" stress, men stressen har säkerligen varit en stor bidragande faktor.

 

I början står det att han inte har haft semester på flera år. Senare står det att han inte haft semester på två år. I mina öron låter "flera år" som i alla fall 5 år, inte mindre i alla fall. Jag känner ett par som inte har haft semester på 25 år för att de jobbat året runt och dessutom haft jour dygnet runt under alla år. Inte mycket till liv om man frågar mig, men de får väl njuta snart när de båda är pensionärer.

 

Sammanfattningsvis tycker jag att det är en tragisk historia att mannen blivit förlamad, men jag tror att det ligger mer bakom än stress. Något annat som hänt. Kanske för att jag läste det på Aftonbladet och inte såg det på dn.se. Om någon kan presentera flera mer tillförlitliga källor kan jag köpa historien.