Läste lokaltidningen Barometern idag. Då såg jag rubriken "Svårt att vräka störande granne" och tänkte direkt att det är säkert killen som bor mitt emot mig, fast två trappor ner. När jag läste vidare stor det att det gäller en av Kalmarhems lägenheter (check) och Oxhagen (där jag bor). Även att några har flyttat på grund av den höga musiken. De mitt emot mig flyttade för drygt två månader sen.

 

Nu är jag inte helt säker på att det är killen som bor här nere, men det kan mycket väl vara det. Det händer att jag inte kan höra ljudet från TV'n för att han spelar för hög musik. Jag kan ligga vaken till i alla fall halv två vissa nätter för att han spelar för hög musik (och jag är för trött + feg för att säga till). Men sker det snart ska jag nog ta och klampa ner dit - har blivit extra peppad i och med artikeln.

 

Men frågan som väcks är ju förstås; ska det vara så förbaskat svårt att få en person vräkt när han beter sig som han gör?

Just vikten är ett väldigt känsligt ämne för mig. Såhär är det: för 2,5 år sedan slutade jag träna på gym. Sen dess har jag ätit mer sötsaker, rört på mig mindre, och gått upp 12 kilo. Muskler ska dessutom väga mer än fett, så jag måste ha gått ner några kilo muskler och ändå lyckats gå upp 12 kilo. Så i alla fall 15-16 kilo fett bör jag ha gått upp. Tycker i alla fall jag låter rimligt, säg gärna emot om jag är helt ute och cyklar.

 

Hur som märks det tydligt på mig att jag har lagt på mig. Sen är jag inte på något sätt tjock, men normalbygd skulle jag säga. Nu har jag återigen börja träna på gym, dragit ner på sötsaker och sagt att jag skulle vilja gå ner 8 kilo. Det jobbiga är att berätta det för någon. Ofta får jag höra saker som;

 

"vansinne - du som är så smal behöver snarare lägga på dig!"

"titta här (personen pekar mot sin egen mage), om någon borde gå ner så är det jag"

"om du nu tycker att du borde gå ner, vad tycker du då om mig som är större än du?"

"håll käften, du behöver inte gå ner något"

 

Efter att jag har spelar i kyrkan och sitter vid kyrkfikat med en kopp kaffe bjuds det ofta på kakor/bullar. När någon frågar om jag vill ha brukar jag säga "nej tack, jag drar ner på sånt". Då får jag ofta höra "du är ju så smal så du kan ju ta några utan att det märks".

 

På allvar, varför kan folk bara inte acceptera och respektera att jag tycker som jag gör? De får gärna ha åsikter, men att säga "du som är så smal.." är inte en åsikt. Det är ett konstaterande, som personen i fråga drar av att ha sett mig fullt påklädd. Och vissa verkar vilja ge mig dåligt samvete för att jag vill gå ner, då de själva är större. Och de som klagar vid kyrkfikat är ofta lite större - får de kanske dåligt samvete att de själva äter när de förmodligen skulle må bra av att stå över kakan?

 

Det nästan ingen vet är att jag i princip hela tiden spänner magen en aning så att den inte ska bli av full storlek. För jag orkar inte se mig så. Vissa vänner säger "jag tycker inte att du behöver gå ner någonting" eller "jag tycker att det lilla extra, som du nu tycker att du har, ser bra ut". Det är helt okej för det är åsikter! Det visar även att de respekterar mig för de åsikter jag har om att jag behöver gå ner ~8 kilo. Så det så!

Du kan amma här är en video som spelades in för att bland annat göra det med accepterat att amma på allmänna platser. De tog musik från Gangnam Style och gjorde en lite komisk video. Det är inte alla varuhus som har amningsrum. Här i Kalmar har vi inte ett enda. Hur gör man då? Jo, man får väl helt enkelt sätta sig någonstans och amma - oberoende av vart man befinner sig.

 

Efteråt har de fått väldigt varierade reaktioner. Allt från positiv kritik, men även hård kritik och även dödshot. Någon skrev "jag ska hämnas genom att mörda deras barn".På YouTube skriver någon "Inte en enda tjej är snygg i filmen. Kan bara bero på en sak. Feminister.".

 

Andra kommentarer från YouTube:

 - "Men vad ända in i helvete är det här för skit, får mig att vilja fly landet och borra bort mina trumhinnor."

Personligen förstår jag mig inte på dessa, enligt mig, överdrivna reaktioner. Kvinnohat och speciellt näthat är väldigt utbrett, tyvärr. Många gånger skulle personerna som skriver sådana här saker inte våga säga det - så mycket enklare när man kan vara anonym. Modigt att gömma sig bakom nätet. Det var en dokumentär om näthat för någon månad sedan. Skrämmande, spännande och bra. Många behöver få upp ögonen och inse att det man skriver till andra faktiskt kan ha konsekvenser. Mordhotar man någon via nätet är det väl klart att denna blir rädd? Det förstår visst inte alla.

Nu är snart denna vecka slut och en ny står för dörren. Det har varit en vecka fylld av blandade känslor. Har blivit morbror till en änglalik flicka, som jag fick träffa idag. Kändes fantastiskt att få hålla i henne!

 

En ny arbetsvecka innebär att återigen få träffa sina arbetskamrater, som jag börjar tycka mindre och mindre om. Tyvärr. I början trivdet jag väldigt bra, men numera är jag aningens skeptisk till vart jag har dem. Jag brukar inte vara svår utan kan gå med på det mesta. Att bli kallad "valpen" eller "din lille råtta". Att alltid sitta i baksätet när vi åker på lunch. Att de klagar på min musiksmak. Däremot tycker jag inte det är lika okej när de nedvärderar mig eller ser sig själva som mer viktiga. Som när kollegorna försökte logga in mot en NAS-enhet och hade glömt lösenordet. Då frågade jag "har ni provat med ...?" och fick till svar "tyst med dig".

 

Det händer även att vi skojar lite med varandra; stoppar in papper i nätverksuttaget så att den andra inte kommer åt nätverket, eller liknande. Men det gäller att välja sina tillfällen - det får inte störa arbetet eller hända när man är stressad. I fredags när jag satt med en kund i telefon som hade IT-problem tänkte jag koppla upp mig mot dennes dator. Då förlorade jag Internetkontakt, på grund av att mina kollega micklade med någonting. När jag väl hade rätt ut det och skulle koppla upp mig mot användarens dator på nytt startade min dator om, och startade sen upp i felsäkert läge. Hur jag än gjorde startade den i felsäkert läge. Då hade min kollega ändrat så kallade "boot-inställningar". Jättekul när både mitt jobb och kundernas tid blir lidande.

 

Får försökte släppa det och ignorera kollegornas bus, och förhoppningsvis lugnar de ner sig snart.

 

Godnatt gott folk!