4-åringar blev skjutna med soft airguns

Läs här.

Citat från artikeln;

 

"En mamma berättar att hennes barn i fyra- och sexårsåldern var ute och lekte med kompisar när det dök upp två barn som hade maskerat sig med svarta hjälmar och röda glasögon och som började skjuta mot barnen.
– Min minsta trodde att hon skulle skjutas och hamna i himlen. De berövade barnen deras trygghet att kunna vara ute och leka."

 

De som gjorde detta var minderåriga och kanske själva inte medvetna om vilka konsekvenser det medför, men fortfarande en väldigt hemsk handling.

Kyrkovalet 2013

Igår var det kyrkoval och jag såg det lite som min plikt att rösta. Önskar att fler röstberättigade skulle rösta. Runt 12,2% av de som får rösta valde att rösta. Så det är väldigt lågt valdeltagande. =/ Undrar hur man ska få fler personer att gå till vallokalerna när det är kyrkoval. Är det värt att rösta för att få in färre Sverigedemokrater i kyrkans styrelse? Det kan faktiskt jag tycka. Det är allmänt känt att kyrkan gömmer flyktingar som annars skulle tvingas hem. Väl hemma riskerar de att bli torterade eller mördade på grund av att de från början flytt landet, att de har vissa politiska åsikter, att de är homosexuella, eller någon annan anledning. SD tycker att kyrkan ska sluta gömma flyktingar. Med tanke på vad som kan hända dem när de kommer hem kan jag förstå att kyrkan försöker gömma dem.

Hur som, i en demokrati tycker jag att folk borde använda sin rösträtt för att påverka. Och med tanke på att det kanske bara är ~630.000 som röstar påverkar en röst ganska så mycket.

Tänk mindre, agera mer

Man kan tänka mycket på saker utan att agera. "Åh, jag undrar hur han har det" eller "Det vore trevligt att bjuda över föräldrarna på middag" men agerar man inte på tankarna, hur mycket är de då värda? Det är ju egentligen bara att ta telefonen och ringa. Jag måste själv bli bättre på detta. Så från och med nu ska jag göra mitt bästa för att ta mer initiativ och bjuda över folk. Vissa är svårare att bjuda över då jag inte får ha pälsdjur i lägenheten och de måste ha med sin hund, men andra kan jag lättare bjuda över i alla fall. Och jag tycker ju egentligen om att vara värd!

Långsam start med träningen

Blev bara två träningspass förra veckan, trots att jag tänkt träna tre pass i veckan. Prioriterade ner träningen och prioriterade upp sömn, musik och umgänge. Ibland går det bra, men ibland ska även träningen komma före. Den bidrar ju trots allt ändå till bättre mående, självförtroende, sömn, m.m. Samtidigt är det viktigt att inte gå ut för hårt i början, för då finns det en risk för att jag helt tappar motivationen och slutar träna igen.

Ett tillägg

Ett litet tillägg till förra inlägget som jag uppenbarligen glömde skriva.
 
Om någon säger "du som är så smal kan behöva äta mer" blir jag inte direkt glad. Själv tycker jag inte att jag är så smal som personen vill påstå. Men om det nu finns flera som verkar tro att jag är smal vill jag ju leva upp till deras förväntningar och hur gör jag det? Jo, genom att gå ner ytterligare.

Jag får visst tycka att jag är tjock

Just vikten är ett väldigt känsligt ämne för mig. Såhär är det: för 2,5 år sedan slutade jag träna på gym. Sen dess har jag ätit mer sötsaker, rört på mig mindre, och gått upp 12 kilo. Muskler ska dessutom väga mer än fett, så jag måste ha gått ner några kilo muskler och ändå lyckats gå upp 12 kilo. Så i alla fall 15-16 kilo fett bör jag ha gått upp. Tycker i alla fall jag låter rimligt, säg gärna emot om jag är helt ute och cyklar.
 
Hur som märks det tydligt på mig att jag har lagt på mig. Sen är jag inte på något sätt tjock, men normalbygd skulle jag säga. Nu har jag återigen börja träna på gym, dragit ner på sötsaker och sagt att jag skulle vilja gå ner 8 kilo. Det jobbiga är att berätta det för någon. Ofta får jag höra saker som;
 
"vansinne - du som är så smal behöver snarare lägga på dig!"
"titta här (personen pekar mot sin egen mage), om någon borde gå ner så är det jag"
"om du nu tycker att du borde gå ner, vad tycker du då om mig som är större än du?"
"håll käften, du behöver inte gå ner något"
 
Efter att jag har spelar i kyrkan och sitter vid kyrkfikat med en kopp kaffe bjuds det ofta på kakor/bullar. När någon frågar om jag vill ha brukar jag säga "nej tack, jag drar ner på sånt". Då får jag ofta höra "du är ju så smal så du kan ju ta några utan att det märks".
 
På allvar, varför kan folk bara inte acceptera och respektera att jag tycker som jag gör? De får gärna ha åsikter, men att säga "du som är så smal.." är inte en åsikt. Det är ett konstaterande, som personen i fråga drar av att ha sett mig fullt påklädd. Och vissa verkar vilja ge mig dåligt samvete för att jag vill gå ner, då de själva är större. Och de som klagar vid kyrkfikat är ofta lite större - får de kanske dåligt samvete att de själva äter när de förmodligen skulle må bra av att stå över kakan?
 
Det nästan ingen vet är att jag i princip hela tiden spänner magen en aning så att den inte ska bli av full storlek. För jag orkar inte se mig så. Vissa vänner säger "jag tycker inte att du behöver gå ner någonting" eller "jag tycker att det lilla extra, som du nu tycker att du har, ser bra ut". Det är helt okej för det är åsikter! Det visar även att de respekterar mig för de åsikter jag har om att jag behöver gå ner ~8 kilo. Så det så!

"Glöm inte att Jesus var socce"

Se denna videon.

Att komma med ett sådant påstående tycker jag är väldigt magstarkt.

Lamt PR

Kan man skämta om allt? Läs denna artikeln.
 
Personligen tycker jag att detta skämt var osmakligt.

Ska det vara olagligt att vara barn?

Så fel det kan bli om man glömmer ett bindestreck;
 
 
 
 
RSS 2.0