Nu är snart denna vecka slut och en ny står för dörren. Det har varit en vecka fylld av blandade känslor. Har blivit morbror till en änglalik flicka, som jag fick träffa idag. Kändes fantastiskt att få hålla i henne!

 

En ny arbetsvecka innebär att återigen få träffa sina arbetskamrater, som jag börjar tycka mindre och mindre om. Tyvärr. I början trivdet jag väldigt bra, men numera är jag aningens skeptisk till vart jag har dem. Jag brukar inte vara svår utan kan gå med på det mesta. Att bli kallad "valpen" eller "din lille råtta". Att alltid sitta i baksätet när vi åker på lunch. Att de klagar på min musiksmak. Däremot tycker jag inte det är lika okej när de nedvärderar mig eller ser sig själva som mer viktiga. Som när kollegorna försökte logga in mot en NAS-enhet och hade glömt lösenordet. Då frågade jag "har ni provat med ...?" och fick till svar "tyst med dig".

 

Det händer även att vi skojar lite med varandra; stoppar in papper i nätverksuttaget så att den andra inte kommer åt nätverket, eller liknande. Men det gäller att välja sina tillfällen - det får inte störa arbetet eller hända när man är stressad. I fredags när jag satt med en kund i telefon som hade IT-problem tänkte jag koppla upp mig mot dennes dator. Då förlorade jag Internetkontakt, på grund av att mina kollega micklade med någonting. När jag väl hade rätt ut det och skulle koppla upp mig mot användarens dator på nytt startade min dator om, och startade sen upp i felsäkert läge. Hur jag än gjorde startade den i felsäkert läge. Då hade min kollega ändrat så kallade "boot-inställningar". Jättekul när både mitt jobb och kundernas tid blir lidande.

 

Får försökte släppa det och ignorera kollegornas bus, och förhoppningsvis lugnar de ner sig snart.

 

Godnatt gott folk!