Har för mig att Ola Magnell var i tonåren när han hittade sin pappa död i ladan på gården, uppskattningsvis 600 meter från där jag bor. En hjärtattack drabbade pappan alldeles för tidigt. Om jag inte minns fel så hade pappan stridit mot kommunen som ville bebygga Oxhagen där Magnells familjs djur betade. Kommunen hade sen tagit beslut om att cementera och bebygga de vackra hagarna, men berättade det inte för Olas pappa. Istället fick han läsa det i tidningen. Samma dag hittade Ola honom i ladan.

 

Ola har skrivit en sång om och till sin pappa. Jag tänker inte bara dra ut något citat från den utan den tycker jag att ni ska lyssna på. Väldigt fin och känslosam låt. Ni hittar den här:

 

Idag fick jag ett samtal av en vän "Men Per, du har ju inte sagt att du är med i tidningen!". Trodde inte artikeln skulle publiceras förrän imorgon. Måste säga att den ändå blev helt okej. Var ju nervös innan. Bara en bråkdel av det journalisten och jag pratade om kom med, men det är väl inte konstigt. Hade blivit flera sidor annars. Så, då får vi se om det leder till fler spelningar/större uppslutning vid våra spelningar. Här kommer i alla fall artikeln:

 

Idag på förmiddagen träffade jag en reporter från en av de lokala tidningarna. Var nervös när jag gick dit, men det lade sig ändå hyfsat under vårt samtal - han var lätt att prata med. Anledningen med intervjun var att han ville skriva en artikel om bandet jag är med i. Då endast jag kunde vara med sa han att det fick bli profilinriktad artikel med fokus på mig. Blev ju lite uppskrämd men det fick gå bra. Så han var intresserad av mina influenser, vad jag lyssnar på, vad jag arbetar (eller söker jobb) som, varför jag vill bo i Kalmar osv. Men även förstås mycket om bandet; hur vi startade, hur det kom sig att vi riktade in oss på Ola Magnell och Bob Dylan. 

 

Efteråt blev jag vettskrämd för om jag nu kommer göra bort mig i media. När jag blir nervös pratar jag mycket och säger en del jag kanske ångrar att jag sagt. Fast å andra sidan var jag ärlig i det jag sa, så det kanske inte gjorde så mycket. Frågan är om jag sa för mycket.. Hur som, han ska skicka artikeln till mig imorgon så jag får läsa igenom den och godkänna den innan den går i tryck. Det är tacksamt. :-)

 

Är ju generellt sett dålig på att skriva inlägg. Så därför tänkte jag lägga ut några av Ola Magnells texter här, som jag anser vara tänkvärda. Han har skrivit så mycket bra som är värt att lyfta fram.

 

Börjar med Ola Magnell - Ett Hus

 

 

Två väldigt olika intervjuer väntas nästa vecka. I tisdags fick jag svar på ett jobb jag sökt och de vill att jag kommer på en första anställningsintervju nästa fredag. Det är ca 50 minuters pendling med bil men det kan vara överkomligt. Är just minst sagt trött på att vara arbetslös. Jobbet är som IT-tekniker så det lockar ju ganska ordentligt!

 

Andra intervjun jag ska på är på måndag förmiddag. En lokaltidning hörde av sig till sångerskan i bandet jag spelar i och vill skriva en artikel om oss. Då hon ligger på sjukhus föll det på mig istället. Har haft mailkontakt med reportern och uppenbarligen är Ola Magnell och Bob Dylan (vars musik vi tolkar) personliga favoriter till honom. Så utgångsläget är ju bra. :-) Lite nervös inför båda intervjuerna men väldigt spännande!

När jag läste lokalnyheterna på nätet i morse såg jag att en kvinnlig cyklist  i 30-årsåldern blivit påkörd av bilist i Lindsdal. Detta skulle ha hänt igår eftermiddag. Min första tanke var "det får bara inte vara min vän". Vet ju att hon cyklar där, men det måste fler kvinnor i 30-årsåldern göra. 

 

Några timmar senare fick jag ett samtal om att det faktiskt var hon. Trots hjälm fick hon en skallfraktur, så hur hade det gått utan? Så sen någon timma tillbaka äger jag en hjälm. Man vet ju uppenbarligen aldrig..

Återigen en artikel om djurplågeri. Men jag fortsätter att bli förvånad och förskräckt över andras agerande.

 

Läs artikeln här.